Abstract:
Vi vill här belysa relationen mellan två av socialantropologins jättar: Edvard Westermarck (1862–1939) och Bronisław Malinowski (1884–1942) – lärare och elev, senare kolleger i London. Antropologin genomgick under mellankrigstiden ett viktigt paradigmskifte från evolutionism till funktionalism. Malinowski spelade här samtidigt två roller. Han uppträdde som en vetenskaplig utmanare i kontrast mot den mer konservative Westermarck. Å andra sidan betecknade han sig själv som Westermarcks lärjunge. Brevväxlingen vittnar om vänskap. Ett vetenskapligt paradigmskifte är ett resultat av många aktörer, deras samverkan och motsättningar. Personliga och vetenskapliga relationer, inklusive konkurrens inom Malinowskis egen generation, ingår här i en dynamisk blandning
